Så många gånger mitt hjärta brustit då kärleken tagit slut, så många gånger jag fallit från mina egenskapade murar. Så många gånger jag stått och skrikit ut min smärta på tågspåren men samma sak har hänt varje gång jag tror att jag ska gå sönder i tusentals bitar, jag känner en obeskrivlig värme och en sådan kärlek som omsluter min kropp och jag vet att det är han, det är han som har all makt i himmelen och på jorden, det är herren som ger mig mitt liv tillbaka, dom flesta säger att alla har rätt till en andra chans men herren har visat mig att man får fler chanser än så för han slutar aldrig tror på oss även om vi tvivlar i våran tro på honom.
Jag fick en sådan euforisk känsla nästán som ja vad ska man kalla det nästan som en uppenbarelse idag när wilma hade somnat och jag låg kvar för att se så att hon verkligen sov, så insåg jag plötsligt att herren aldrig tappat hoppet om mig trots att jag så många gånger själv gjort det. Han har ju anförtrott mig med den största gåvan i livet, ett litet barn, så hjälplös, så skör och så underbar.
Jag kan nästan inte beskriva vilken underbar känsla som spred sig i hela kroppen på mig men en sak är säker:
GUD ÄR GOD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar